So sick

It feels like I'm walking blind in the darkness

Nu är det så att jag har bestämt mig för vila. Inte bara vila typ en kväll eller så utan åtminstone resten av veckan. jag känner verkligen att det finns ingen motivation till nånting just nu, vare sig skolan, simningen eller något annat. För att jag inte ska gå in i väggen helt så måste jag helt enkelt "pausa" ett tag.

Nu ska jag inte ljuga och säga att det inte är simningen som gör att jag gör såhär; för det är det.
För under dom senaste veckorna har jag verkligen gjort mitt bästa, så mycket jag förmått. Inte bara att försöka simma på en hög nivå på träningarna, utan även fokuserat på att ligga först mer, inte simma snett mm...  jag har även försökt att äta bra. och det är för mig hur svårt som helst. Jag tror inte det är så många som fattar hur det känns att efter ha ätit  tex kvällsfika, middag eller vad som helst känna sig uppblåst, hur tjock som helst. Det är  verkligen ingen barnlek att mota bort alla tankar om hur tjock, fet & äcklig man upplever sig själv. Därför tycker jag ärligt att jag har varit stark på sistone! Trots skuldkänslorna så har jag ändå ätit.... Men nu känner jag att jag måste få vila, att jag orkar inte kämpa dygnet runt  varje dag.
För var dag är verkligen en kamp. Inte bara mot maten, utan även mot själva simningen.
Att försöka bygga upp ett självförtroende som gör att man utvecklas och presterar tar mycket energi. För mig är det svårt att ligga först och att hålla den platsen. Att intala mig själv att "du kan göra det, du kan".

Sen så spelar EON-cup en roll också. Låt oss säga att den tävlingen verkligen inte levde upp till mina förväntningar. Efter att ha känt mig i hur bra form som helst i flera veckors tid, komma dit, och se hur allt bara går dåligt är inte bra för det tidigare uppbyggda självförtroendet! Jag hade satt upp betydligt högre mål så det svidare ju när man ser att man inte når upp till dem. Då känns allting bara meninslöst; Varför ge så mycket och få så lite tillbaka? varför kämpa när det i slutändan inte spelar någon roll om jag ahr tränat bra eller hyfsat? 

Det som var droppen som fick bägaren att rinna över var nog ändå dagens träning. Det var en blandad kompott av att inte få simma det simsätt man vill, måsta dra fast man inte vill det just idag, känna pressen av att veta hur kort tid det egentligen är kvar, se hur dom pratar om en utan att säga det till en själv istället, inte få någon positiv feedback, veta att det inte bara är ett simsätt man har problem med, intefå några svar mm...    
                     I just can't take it 

Sen är det ju skolan också (U) alltså förlåt, men jag pallar bara inte allt som händer nu, det blir bara för mycket.
men ni behöver inte oroa er, jag kommer aldrig bli som H. =)

Btw, mamma är ju inte såå glad över att jag är "sjuk" resten av veckan.. Men det behövs nu. Mer än någonsin.
Tack :  )



HAHAHA FYFAN VA EMO jag blev, sry  

Kommentarer
Postat av: ssss

men mackan!
jag tror på dig, många tror på dig och även om det är viktigast att du tror på dig, så måste du kunna känna dig trygg.
och alltid har du haft konstig relation till mat, har du funderat på att typ.. haha sök hjälp låter sjukt, men typ snacka med nån om vad du kan göra ?
och alla får vi ha våra emodagar!=)

2007-10-08 @ 22:15:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0