Ursäkta, känner du mig?

Det är ganska ballt det här med bloggfenomenet ändå och hur 'närgånget' det i vissa fall kan bli. Jag, som många andra, tror säkert att man känner människorna bara för att man följer deras bloggar. Personligen skulle jag säkert kunna gå fram till någon storbloggare och tro att vi är bekanta eftersom jag följer dennes liv i princip varje dag. Men sedan är det bara att tänka efter lite, och fråga sig hur mycket vet man egentligen? Det som dessa mäniskor skriver om är säkert bara en bråkdel av deras liv som dom skriver om i sina bloggar. I de flesta fallen är det ganska ytliga saker, som var man åt middag, vem man var med och kanske vad man gjorde. Vilka man festade med och om det var roligt eller inte. Men mer då? Djupa tankar och sådant existerar knappt i bloggvärlden och med all rätta om jag får säga så.

Precis på samma sätt är det här, på min lilla sida. Inte för att jag är otacksam eller nåt för att det faktiskt finns dom som orkar kolla in här. Det är hur ballt som helst och jag känner mig i princip hedrad över det. ♥ Men det känns ändå som att jag borde klargöra att allt som skrivs här, är inte hela mig eller hela mitt liv. Det finns många saker som jag väljer att lämna utanför och inte skriva något om.

Till exempel, finns det någon som kan säga var den här bilden nedan är tagen? När och varför? Vad hände och vad gjorde jag idag när bilden togs? Hur slutade allt? Aja, ni förstår nog vad jag menar... Jag, som många andra väljer precis vad andra, i vissa fall okända människor ska få ta del. Och det bästa, det mest privata är sådant som väldigt få vet något om. Så man kan fortsätta att gå runt och tro att man i princip vet allt om bloggares liv men det är så långt från sanningen som man kan komma.

Avrundar med att säga att vi alla behöver våra secrets :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0