Nattbloggning

Med risk för att svamla till tusen så kommer jag möjligtvis radera det här inlägget imorgonbitti. För många av er är det säkert bara en massa bullshit som ni verkligen inte bryr er om. Så jag råder ni som tänker på det viset att sluta läsa redan nu, för annars kommer ni bara slösa bort några dyrbara minutrar av erat liv.

Nu på senare tid har jag börjat fundera lite på det här med framtiden och de val man gör i livet. Hur mycket som egentligen påverkar en och hur mycket alla våra beslut avgör vilken väg man går mot. Jag har stött på frågor i mitt inre som till exempel "vilka människor vill man ha i sin närhet och vilka kan man gott klara sig utan". För jag har en nyhet till alla er där ute och det är att det kommer alltid finnas jävliga människor i er omgivning. Grejen är bara den att det är en själv som bestämmer hur mycket dessa personer ska påverka ens egna liv. Det är upp till var och en av oss.

Det är skillnad på en vän och en kompis. De allra flesta människorna behöver båda delarna, och jag vet då med säkerhet att jag är en av dem. Grejen är bara den att jag aldrig tidigare dragit någon slags "gräns", för mig har alla varit lika bra på något sätt. Men med tiden lär man sig att det finns saker som inte är ämnat för alla öron och att det finns en slags skillnad. Inte för att vissa är bättre människor utan för att vissa är helt enkelt sådana som man klickar med. Jag hoppas ni alla håller med mig på den punkten. Så ni gamlingar som läser detta, kanske det är dags för en liten rannsakan? Bara för att hitta någon slags skillnad, så man lättare kan undvika att ta emot skit, att slippa lida för något man inte borde behöva lida för.

"Truth is, everyone is going to hurt you. You just got to find the ones worth suffering for."

Det där är ett citat av Bob Marley som jag troligtvis lär bära med mig på en väldigt långt tid. Jag tycker att alla ni där ute borde ta till er av orden ovan och tänka er in i olika situationer. Vad ger jag till människor och vad får jag tillbaka? Kanske det här låter lite egoistiskt för vissa av er, men då vill jag bara säga att det måste man få vara ibland. Ibland måste man sätta sig själv i första rummet och tänka på vad och vilka som är bra för en. Så jag hoppas att någon av er har blviit lite klockare på mitt nattsvammel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0