Berättelsen om hemresan del 3.

Del 1 och del 2 hittar ni längre ned på sidan.

Som ni läste så sa tysken i telefonen att det var dåligt att jag inte kunde tyska. Han lovade att ringa tillbaka snart till disken så jag ställde mig och väntade. Självklart orkade jag inte mer än några minuter utan började istället snacka med Sofia på sms och telefon. Klockan var ju nu kring efter klockan fem men det tänkte man ju inte direkt på..

Medans Sofia letade hemresor så bestämde vi oss för att jag skulle försöka åka med en buss tillbaka till Alanya. Hon lyckades fixa så att jag skulle prata med en turkisk kvinna vid en såndär "hjälpställe" som står utanför (finns ju för alla möjliga resebolag där). Skyndade mig dit och frågade några män efter kvinnan som visste vilken buss jag kunde åka med.

Men då var det en jäkla turk som vägrade hjälpa mig?! Han bara ryckte på axlarna och ringde ett telefonsamtal. Kallade honom för fitta och gick till en annan som hjälpte mig. Dock visade det sig att denna buss inte verkade existera så då blev man lite negg..

Ringde Sofia och sa att jag stannar på flygplatsen till dagen då deras transfer skulle gå därifrån. Hade inget bättre för mig så satte mig på Burger King och stirrade tomt rakt fram.

Hur gick det sen då? Det får ni höra på en timme eller två :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0