Mitt möte med döden

Jag har nämnt några gånger i bloggen om min fobi för spindlar. Om hur jag har grinat i ettan för att jag blev jagad av en spindel (ettan i gymnasiet förstås), hur jag sprungit hemifrån för att det varit en spindel i hallen osv...

Hur som haver så hade jag ett otroligt farligt möte med en sån där jävla varelse idag också!! Och hur slutade det då kanske ni undrar? Jo, det ska jag berätta för er här och nu;

Min moder ringde i telefon då klockan var kring fyra på eftermiddagen. Så jag stod ute i solen på gräsmattan och pratade med henne och diverse skitsaker när jag plötsligt ser något springa över madrassen som jag själv stod. Först trodde jag att det var ett löv av någon anledning (var väl high on life at the moment) men ganska snabbt insåg jag att det var min största fucking rädlsa på denna planet - nämlige en spindel.

Min första instinkt är ju att skrika så jag gör självklart det. Står och skriker och hoppar upp och ned medans jag avslutar samtalet fort som bara den. Och sedan skriker jag lite till. Och hoppar lite till. Och springer runt lite till. Och svär lite till....

... Spindeln måste ha fattat vinken för den försvann då och det är då jag inser att klockan är fan just efter fyra = här har jag stått och hoppat som en galning upp och ned, viftat med armarna och betett mig som att någon har dött samtidigt som det såklart passerat en hel del bilar gården eftersom den ligger jsut bredvid "storvägen". Med andra ord var detta ännu en pinsam händelse att lägga till handlingarna... Jag undrar vad dom egentligen tänkte? Kanske att jag hade rymt från psyket?

Slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0