När ord står mot ord

Den här texten är helt kopierad från Hanapees blogg


"2007 blev en kvinna våldtagen på en vindsvåning på Östermalm i Stockholm.
 Fallet kom att kallas stureplansvåldtäkten och våldtäktsmännen för ”stureplansprofilerna”. De minnen jag har från medierapporteringen och framförallt internetdiskussionenerna  handlade mycket om att kvinnan ”bara ångrat sig efteråt” och därför ljugit ihop nån slags historia.

Som att bara för att man har varit med på att ligga med någon till en början måste vara ”med på det” resten av akten? Sedan när fråntogs en människa rätten att ångra sig? Alltså. Paniken när du väl sagt ”sluta” eller ”nej” och någon ändå fortsätter?Fortsätter slå, trycka ner ditt huvud, dra dig i håret och penetrera dig med både sin äckliga penis och andra föremål.

Det här tänket om att ”den som är med i leken får leken tåla” är bland det vidrigaste som finns. Och att domstolar tänker på samma sätt är mer än vidrigt. Och exakt vad har det för relevans att våldtäktsoffret kallat sig själv för ”drinkhora” på sin blogg? Ger det männen mer rätt att våldta henne? Slå henne hårdare under sexakten?

Åh gud. Jag blir alldeles matt av det här. Tänker på de här sakerna säkert en gång per dag sen jag läste boken Flickan och skulden.

För några dagar sedan sändes dokumentärfilmen om stureplansvåldtäkten på tvåan och nu finns den på UR Play. Jag tycker verkligen att alla bör se denna. HÄR hittar ni den."

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0