Vilse i Vårberg

Idag var det bara några minusgrader och strålande sol så jag bestämde mig för att gå på min första promenad någonsin runt området. På dagen är det verkligen inte farligt vill jag först tillägga, barn är ju liksom ute och åker pulka? Det kanske jag borde ha haft i minnet med tanke på vad som hände sen..
 
Jag började gå åt ett håll där man aldrig riktigt rör sig. Gick runt bland lägenhetshus och försökte hitta någon cykel- och gångväg-aktigt och tillslut hittade jag en! Blev lite chockade faktiskt när jag såg att det finns radhus här i Vårberg. Jag har alltid trott att det bara fanns lägenheter..
 
I alla fall så fortatte jag gå och till slut hamnade jag inne i en skog (?). Det var upptrampade stigar och så, och en del människor rörde sig runt är så tänkte att det var lugnt. Fortsatte gå och hittade vad jag antar var en sjö, blev helt lyrisk och tänkte direkt att det var ett "instagram-tillfälle".
 
Gick fram och tillbaka tills jag helt plötsligt kom till en massa fina villor vid nattet. Jag insåg där att "fan, jag har ju inte försökt tänka på hur jag kom hit". Därför blev det panik, nära gråt och tro om att varenda jäkel jag mötte skulle stycka mig. Irrade runt i mina converse tills jag till slut kom hem..
 
... Eller, först höll jag på att gå in i fel hus, men hur lätt är det att veta vilket när dom ser exakt likadana ut?! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0